Foton

2015-07-23 @ 20:54:00 / Allmänt
Carro kom förbi igår och gav mig mina foton som vi ställde ut i Ånge i höstas. Har inte sett dem sen beställningen gjordes och blev själv förvånad över hur väl de gjorde sig i tryckt form. Känns alltid lite häftigt att hålla i något som man själv gjort. Jag skriver så sällan ut mina foton, men nu har jag helt plötsligt 10 st i tavelstorlek som jag skulle vilja bli av med. Fyra är 50x70 och sex är 40x60. Alla har handskurna passepartout just nu, men tavelram efter tycke och smak kan förstås ordnas. Pris och sånt kan diskuteras vid eventuellt intresse!

Två år

2015-07-17 @ 12:06:35 / Tankar
Jag minns det så väl, första gången jag träffade honom. Det var januari 2013 och jag hade bestämt mig för att det var dags att träffa honom jag skrivit med så länge nu. Jag kom förstås att ifrågasätta ett par gånger sedan om jag verkligen inte var galen. Speciellt när den skånska rösten dikterade i högtalarna om tågets slutstation. Om han var knäpp? Vad skulle jag göra då liksom? Tänk om han inte tyckte om mig? Tänk om han inte var som jag föreställde mig? Oja jag hann tänka mycket innan jag äntligen klev av tåget med hjärtat på högvarv och med en nervositet som var är värre slag än vad jag upplevt till denna dag.
 
Jag klev av och såg mig omkring på perrongen. Där stod jag. Åt vänster gick en tant med en väska som lämnade efter sig ett gnisslande ljud. Åt höger stod ett par och var helt uppe i varandra. Var tusan var han? Tillslut såg jag honom. Han stod över gatan och tittade lite avvaktande, med armarna i kors. Han såg precis lika bitter ut som jag hade föreställt mig. Jag gick över gatan och tänkte att nu gäller det, play it cool. Drog ett skämt, försökte prata lättsamt om oviktiga saker och gav honom en kram. Sådär som man gör. 
 
Han var så snygg. Fina blåa ögon. Lång och väldigt skånsk. Det var förstås det enda jag kunde tänka på, där under allt det på låtsas lättsamma. Vi började promenera hem till honom längst en smal kullerstensgata. Han hade inte ens bemödat att erbjuda mig hjälp med väskan. Han var sysselsatt med att berätta om ställerna vi passerade. Berättade om nått kafé och hade kanske fullt upp med att vara låtsaslättsam han med. Sen var vi framme hos honom. Han bodde fint.  Hade växter och välstädat, vilket var en smula förvånande kan jag väl erkänna. Sen öppnade vi en flaska vin och satt och pratade. Han var lika lätt att prata med som över telefon. Även om jag inte riktigt vågade möta hans blick. Jag skrattade och han påpekade att jag hade blivit full. Men jag kände mig bara glad. Gladare än vad jag känt mig på länge. 
 
Vi la oss sent den kvällen, jag på soffan i vardagsrummet och han på sängen i sovrummet. Jag var fast besluten om att totalt strunta i det faktum att han lyckats charma mig och bara vara hans vän. Men jag kunde inte somna. Förmodligen inte han heller då han gick upp och frågade för hundraelfte gången om jag verkligen inte ville byta med honom och sova i sängen. Det ville jag inte, men om han inte kunde somna heller så fick han gärna vara uppe med mig. Så han kom och satte sig i soffan med mig. Där satt vi tillsammans i mörkret med täcket omkring oss och pratade en stund. 
 
Sen dess har det varit vi, inte direkt där och då men sommaren därpå åkte jag ner igen och vi blev ett officiellt par. Idag är det precis två år sedan. Inte alla dagar har varit enkla men han har varit där för mig sen början och för det så älskar jag honom. Önskar att vi kunde fira dagen tillsammans, men idag är jag ännu längre bort än de vanliga hundra milen mellan. 
 

Peterhof

2015-07-14 @ 14:14:15 / Resor
Besökte Peter den stores palats/park igår i Peterhof. Det finns med på Unescos världsarvslista och är fullständigt pråligt och stort. Meningen när det byggdes var att det skulle likna Versailles, Peter den store överlag var väldigt förtjust att hämta inspiration från väst vid bygget av St Petersburg. Kring slottet finns en enorm park med massor av fontäner (LÄS: endless letande efter toaletter). 
 
När vi kom in såg vi detta, vilket är den övre delen av parken. Kranen och stängslet ska ju egentligen inte vara där, men det pågick nån restaurering
 
Buskarna var klippta till sån sjuk perfektion att jag började fundera hur det kändes ha ett jobb som trädgårdsmästare där..
 
Jag och min moster som riktiga turister
 
Biljetten in till de nedre fontänerna
 
Stora kaskaden med sina 64 fontäner
 
I mitten av den står denna fontän. Läste att fontänen symboliserar slaget vid poltava. Så killen som öppnar lejonets gap symboliserar Ryssland och Sverige. Haha, japp jag kände ironin av ett dubbelt medborgarskap
 
Roade mig med att hoppa omkring i denna svampfontän. Den varierar vattenmängden så att besökare ska kunna hoppa in i den och vänta ut tills vattnet minskar igen så de kan hoppa ut
 
Parken ledde ut till finska viken
 
och där fick vi en idé om att ta en båt tillbaka till St Peterburg
 
 
 
Det regnade och guppade som bara den och ett tag var vi mitt ute på havs. Men kom fram efter ca tjugo minuter hela och levande
 

Kronstadt

2015-07-12 @ 12:55:00 / Resor
Besökte staden Kronstadt för ett par dagar sen tillsammans med min mormor och moster. Staden ligger i finska viken på ön Kotlin och har varit centrum för många krig genom åren. Den har fortfarande en marin bas som utbildar nya matroser. Kronstadt ungefär en halvtimme från St Petersburg och är en liten och stressfri stad. 
 
Kollade på en utställning som var gjord av sopor
 
Hälsade på lokala katter, de är överallt på gatorna här
 
Sedan hamnade vi i spöregn regn utan paraply, som tur var det kortlivat
 
Hittade matroser på stranden
 
Och en ubåt
 
 

Kronstadt


Sommarträdgården

2015-07-02 @ 20:20:35 / Resor
Promenerandet i St Petersburg fortsätter, denna gång till sommarträdgården
 
Peter-Paulfästningen i all sin prakt
 
Hittade fina pioner 
 
Jag och mormor posade lite, att kvinnan är 74 år är ju sjukt! 
 
Hittade sinnessjukt god glass i sommarträdgården
 
Klippte mig ju också för nån vecka sen, blev kortare och ljusare. Så nöjd!